Så, då sitter man här. En tisdagskväll, första dagen på sjukskrivningen   

Men, jag blev inte sjukskriven för min vänstra njure. Nej istället för foglossning samt att min ischiasnerv är i kläm. Snacka om smärtor. Samtidigt som jag tycker detta är väldigt tråkigt (såklart!) att inte kunna gå till jobb mm, är jag väldigt glad att jag har dessa problem och inte njuren igen. Fast den är i för sig där och spökar. Min njursten har förmodligen ökat i storlek (i augusti var den 7 mm) samt att den troligen har flyttat på sig också. Väntar nu på remiss till urologen så de får kolla upp den lilla saten. 

Jag inhandlade kryckor idag också. Lika bra, då mitt vänstra ben får för sig att domna av och tåkänseln försvinner. Men man känner sig som gamla Greta alltså. 

Men nu då? Ja jag fattar att jag ska ta det lugn. Gå lugna, fina promenader, gå på min vattengympa, kanske pyssla med nåt litet som scrap-booking eller skit. Men ni som känner mig vet att jag inte är byggd för sådant. Jag kan inte bara sitta still men nu måste jag ta det lugnt. Min kropp skriker efter vila och lugn och ro och alla jag pratat med har ordinerat detta. Men det är kroppen som är paj inte huvudet. Hur fan gör man för att chilla liksom? Jag kommer på mig själv att ständigt gå och peta i något, men så påminner kroppen mig att sluta, så det är bra. Men det är fan svårt alltså. 

Dedt första Pepi sa när jag berättade att jag är fullt sjukskriven till bebis kommer var att: "Du sliter fan inte ut köket eller nåt sånt nu alltså och börjar renovera där !!!!"

Haha ne, så galen är jag inte denna gång, där fattar till och med jag att min gräns går och jag är rätt trött på renoveringar nu efter alla sovrum mm. 

Det blir väl till att se en massa serier tex. Tips på sådana mottages gärna! Ska även försöka ha barnen hemma lite i den mån man orkar, man skulle behöva det myset innan Tres kommer och kräver/behöver den mesta av uppmärksamheten.

Jag kommer dock sakna alla härliga arbetskamrater samt at ha något att göra på dagarna som sagt. Jag har precis börjat känna mig som hemma på jobbet och nu måste jag gå hem. Det är tur jag har så förstående kollegor och sådan förstående chef. Längtar redan tillbaka.

Nu ska jag götta mig med en glass. För det får man när man är "sjuk", det har mina barn lärt mig    

Solen rakt i ögonen, lugnt vatten och båtarna redan ute sedan länge för att fånga dagens skörd. Varm och mysig bris. Alldles lagom.

Kl är int ens 9 när jag sitter på stranden och bara njuter och andas in den friska havsvinden.. I Sverige har de flesta arbetat minst 1 timme och det är dags för frukost. Här har dagen knappt börjat. Vissa caféer har öppnat för kunder medan vissa håller på att slå upp sina portar. Det ska städas och torkas av. Det doftar ljuvligt från alla små bagerier i närheten. 

Vi har bott i lägenheten nu i 2 dagar och det känns att man börjar komma in i tempot. Det är nu man trivs som mest. 

Idag var det jag som gick för att handla det dagsfärska brödet till frukosten. Mysig promenad på 2 minuter men jag tog en omväg och gick ner till stranden först (en omväg på 3 minuter    ) Livet här går int ens i närhet att jämföra med Sverige. När jag satt där på stranden och hörde staden bakom mig komma till liv, så kände jag en ren och skär lycka. Bara att se havet, känna alla dofter och se barn redan bada i havet, det är för mig lugn, harmoni och lycka. Jag tror till och med att "Tres" kände mitt lugn då Hen började sparka och röra sig vilt där inne i magen. Ivrig som få kände jag massa kullebyttor mm. Jag kan ju bara säga att känslan av att sitta där blev 1000 gånger härligare. 

Livet här är som sagt så mycket mer annorlunda än hemma. Även om barnen här har skola och föräldrar ska jobba så går de ut på kvällarna och umgås mm. Ta igår tex. Vi åt middag hemma och vid 21 så bestämde vi oss för att gå ner på torget en stund bara för att ta en efterrätt eller liknande. Som jag sagt innan så bor vi mer eller mindre på torget. Vi gick till ett litet café här i närheten. Det finns som ett litet torg 50 meter från huvudtorget. Lite som Lilla torg i Malmö. Massor av småcaféer med ett myller av folk. EN MÅNDAG kl 21! Människor i alla åldrar, och deta är mest inhemska spanjorer, turisterna "hittar" inte hit, eller ja, de håller sig på den tråkiga strandpromenaden för den känns väl "säkert". För fy för att komma nära den spanska kulturen liksom. Men det var en konstig känsla att sitta där så sent en måndag, barnen lekte och drack juice. Jag tog en coola och en chokladkaka och Pepi drack ett glas vitt. Vi bara satt och efter 1 timme gick vi hem och la oss. I Sverige hade barnen lagt sig ca 19.30, Pepi hade satt sig för att jobba och jag hade lagt mig i soffan framför en semi-dålig serie för att 10 minuter senare däcka. Man märker nu hur lite liv man har hemma, speciellt umgänge med dem som räknas, dvs familj och vänner. Jag kan bara konstatera, och jag ber om ursäkt, men fan vad vi svenskar är tråkiga. 

- Kommer ni förbi senare för att ta en fika så här lite på seneftermiddagen? 
_ Öh nej, XX ska sova och XX ska göra detta sedan måste jag.........
Fan va ursäkter man har. Och som sagt jag märker nu vilket "tråkigt" liv vi har hemma när det kommer till just sådant här. Här tar man vara på tiden, alla timmar på dygnet. 

Ne, nu ska jag packa klart strandväskan och göra frukost. Det blir nybakade croissanter (megastora för 3 kr/st) samt bullar. Till det god juice och massa annat gott. Ha det gött där hemma, ses alldeles för snart