Så, då sitter man här. En tisdagskväll, första dagen på sjukskrivningen   

Men, jag blev inte sjukskriven för min vänstra njure. Nej istället för foglossning samt att min ischiasnerv är i kläm. Snacka om smärtor. Samtidigt som jag tycker detta är väldigt tråkigt (såklart!) att inte kunna gå till jobb mm, är jag väldigt glad att jag har dessa problem och inte njuren igen. Fast den är i för sig där och spökar. Min njursten har förmodligen ökat i storlek (i augusti var den 7 mm) samt att den troligen har flyttat på sig också. Väntar nu på remiss till urologen så de får kolla upp den lilla saten. 

Jag inhandlade kryckor idag också. Lika bra, då mitt vänstra ben får för sig att domna av och tåkänseln försvinner. Men man känner sig som gamla Greta alltså. 

Men nu då? Ja jag fattar att jag ska ta det lugn. Gå lugna, fina promenader, gå på min vattengympa, kanske pyssla med nåt litet som scrap-booking eller skit. Men ni som känner mig vet att jag inte är byggd för sådant. Jag kan inte bara sitta still men nu måste jag ta det lugnt. Min kropp skriker efter vila och lugn och ro och alla jag pratat med har ordinerat detta. Men det är kroppen som är paj inte huvudet. Hur fan gör man för att chilla liksom? Jag kommer på mig själv att ständigt gå och peta i något, men så påminner kroppen mig att sluta, så det är bra. Men det är fan svårt alltså. 

Dedt första Pepi sa när jag berättade att jag är fullt sjukskriven till bebis kommer var att: "Du sliter fan inte ut köket eller nåt sånt nu alltså och börjar renovera där !!!!"

Haha ne, så galen är jag inte denna gång, där fattar till och med jag att min gräns går och jag är rätt trött på renoveringar nu efter alla sovrum mm. 

Det blir väl till att se en massa serier tex. Tips på sådana mottages gärna! Ska även försöka ha barnen hemma lite i den mån man orkar, man skulle behöva det myset innan Tres kommer och kräver/behöver den mesta av uppmärksamheten.

Jag kommer dock sakna alla härliga arbetskamrater samt at ha något att göra på dagarna som sagt. Jag har precis börjat känna mig som hemma på jobbet och nu måste jag gå hem. Det är tur jag har så förstående kollegor och sådan förstående chef. Längtar redan tillbaka.

Nu ska jag götta mig med en glass. För det får man när man är "sjuk", det har mina barn lärt mig